Han ler mot mig med sin trasiga tand och ropar ”bada mamma”. Vi gör oss redo för havet och vågorna. Soltröjan och puffarna är på och vi kastar oss ut i vågorna precis så vi gjort många andra dagar. Att läsa av vågorna brukar fungera bra men just denna dag var de värdigt svårt att läsa av dem. En allt för stor våg kommer emot mig och lilleman och jag försöker hålla i honom. Kämpar för att få upp honom men det går inte. Jag tappar greppet och jag hamnar i tvättmaskinen. Paniken växer var är Elton. Jag når ytan och ser bara en röd puff flyta omkring i skummet. Jag skriker letar och tillslut ser jag och min svägerska Sofia en till puff sticka upp. Han är påväg ut igen under vattnet men jag lyckas fiska upp honom. Jag tar honom upp på stranden han gråter inte men ser väldigt chockad ut. Han har fått i sig mycket vatten och hostar en del. Men jag kan inte sluta tänka på att jag tappade honom. Tänk om jag inte hittat honom igen tänk om båda puffarna hade trillat av. Ibland inser man hur mycket respekt man bör ha för havets kraft. Han mår bra och har badat lite i havet efter händelsen men han är inte alls lika pigg på att bada i havet längre. scenen när jag tappar honom spelas upp i mitt huvud om och om igen så glad över att det gick så bra som det gjorde.

Jag och tjejerna åkte till Masaya för att handla lite vi kom hem med en hel del filtar och några hängmattor som ska få hänga på tomten. Vi fick oss även en härlig kväll i Granada. Killarna gjorde desamma och handlade på sig lite till så det fick bli att packa den extra väska med oss hem. Peter handlade flest hängmattor av alla är någon förvånad. Nu vet ju jag kan hitta honom om jag skulle behöva leta.

Den sista veckan har varit lite jobbig då Elton knappt äter pga av tanden och Alwar har haft feber. Nu har han även blåsor i hela munnen och kan bara äta glass. Igår satt han och grät på middagen för att han inte kunde äta det vi hade beställt in.

Men vi har trots lite feber haft de underbart. Vi firade in det nya året med en super god middag. Vi såg fyrverkerier på stranden och såg även många gamla gubbar brinna upp. Det låter hemskt men det är en tradition att det har gjort en gamling som de låter brinna på nyårsafton. Tyvärr var jag lite sen med kameran så det blev ingen super bild på någon av dem.

De sista dagarna har vi bara varit och njutit av värmen. Men nu är vi påväg hem och det är ingen lätt resa. Vi sitter just nu och väntar i Panama City. Åtta timmars väntan här innan vi flyger vidare. Nu önskar jag att vi bodde i Stockholm och kunde flyga till Arlanda och ha en kort resa hem. Nu är det tåg från Köpenhamn och de är inte i vanliga fall jobbigt men efter ha rest i cirka trettio timmar är nog både vi och barnen trötta på att resa.

Vi har haft en fantastisk resa och jag kan säga att det varit underbart att resa med två småbarn. Trots att jag inte på hela resan legat eller knappt sett en solstol så har jag inte saknat det alls. Vi har badat, lekt i stranden, upptäckt djur och vandrat i timtals. Jag kan kort och gott rekommendera alla att backpacka med två barn. De långa bussresorna är inte alltid lätta men det ger dig många minnen och många timmars samtal med dina barn. De ger dig även en närhet som man inte alltid får hemma.

Marios snygga syster Juneisi!

Grabbarna i en taxi!

Fullt ös i poolen när våra nya vänner kommer och hälsar på!

Marios lillebror Oscar leker 🙂

Lite dans och drinkar på Pirata Bar!

Jag har ju verkligen världens vackraste syster!

Lite kortare hår så här innan hemresan! Tack Juneisi

Plocka snäckor mamma!

Gamlingen brinner!

Ett härligt ljud hörs när benen dras ner i leran. Det är svårt att komma upp när man dragits ner till knäna. Det var lerigt och kul att plantera träd. Det behöver plantera många träd för att det  skövlas en hel del och de behövs för att skydda för tsunami och för att hela kretsloppet ska fungera bättre. Barnen kunde inte följa med och plantera men de stannade på stranden där vi sedan mötte upp dem för att släppa ut nykläckta sköldpaddor i havet. Sköldpaddorna lägger ägg på stranden och det finns en grupp som tar hand om dem för att människor inte ska ta äggen och sälja dem vidare. Men det skyddar även äggen från vissa djur.  Det behövs då de bara blir färre och färre. Barnen tyckte de va så kul att se de små sköldpaddorna långsamt röra sig in mot vattnet. Det var många vågor som tog dem och då var man tvungen att stå helt stilla så att ingen råkade trampa på dem. Alwar såg helt lycklig ut när han släppte ut en av dem.

Julen blev väldigt lyckad. Det var strandhäng på dagen och sen blev det bbq med familjen och våra nya nicaraguanska vänner. Marios lillebror och mormor vad också med och firade med oss. Hans mormor hade aldrig träffat tomten så när han kom var det väldigt mycket skratt och leenden. Vi hade även köpt en piñata som barnen skulle få slå sönder. Det tog långt tid innan godiset föll över hela golvet. Piñata var innan detta okänt för mina barn men blev ett otroligt lyckat inslag i julfirandet. Kändes dock lite konstigt att barnen stod och slog på tomten men här är det ju en vanlig tradition för barnen.

Barnen var så lyckliga och det var underbart att se hur glada de blev när tomten hade lyckats ta sig till Nicaragua.

Elton har tyvärr slagit ut sin framtand så han ser ut som en pirat. Han äter inte så mycket för tillfället men jag lyckas få i honom lite smoothie då och då.

Hoppas ni haft en väldigt bra jul och att ni får ett gott nytt år!

En tidig kväll i Leon.

Vatten är gott!

En julparad som gick förbi vårt hus. Massa godis slängdes till barnen.

Tomten fanns oxå med i paraden.

De blev en del godis!

Nöjd kille!

Morgongympa på stranden.

Morbror polis är stark han!

Lerigt värre….

Packar planter inför planteringen.

Vi såg mamma kyssa tomten vi…

Ett roligt inslag trots att det kändes lite märkligt att barnen slog på tomten.

Heja heja!

Så söta

Pappas glasögon är ju så snygga.

Leons gator.

Sand mellan tårna, saltvatten i håret, exotiska frukter, vågornas brus och trevliga människor gör att vi njuter av våran sista tid på resande fot. Lugnet finns här på i strandbyn Las Peñitas men inte när man har hela familjen här. Vi är sju barn och tio vuxna som ska enas om de ena och de andra och det är inte alltid så lätt. Men att se barnen sitta i sanden tillsammans och leka gör mig lycklig. Klart det smäller då och då men i det stora hela är de ett väldigt samspelt gäng som leker bra. De lokala småkillarna ansluter gärna när de leker på stranden. Tänk att en flaska vatten med sand i kan underhålla barn i timmar. De ska hitta skatter och fiskar. Alwar är på jakt efter just en randig fisk som han såg tidigare när vi hoppade mellan stenarna. Mamma den har säker bara gått och gömt sig och är snart kommer den fram igen. Han har även ett par solglasögon som gör honom osynlig så det är inte alltid vi ser vår lilla blonda kille. Fantasin flödar och historia efter historia växer fram. Att få lyssna på en treåring som blandar upplevelser och fantasi är bland det häftigaste jag varit med om.

En eftermiddag bestämde jag och min svägerska Sofia oss för att besöka Casa Verde som är ett projekt som startas här nere för barn. Det är lite som en fritidsgård och är mellan klockan ett och fem på dagarna. Här finns det spel, pyssel och hängmattor. De har gör så mycket av skräp och är väldigt fyndiga och återanvänder nästan allt. Tyvärr var det inte så mycket barn där under vårt besök men jag hann spela spel med två killar och se lite av deras arbeten. De hade gjort armband så de slutade med att jag köpte armband till barnen. De fick välja själva mellan de olika. De syns verkligen att de är barn som gjort dem på ett charmigt sätt. Hälften av pengarna går till den person som gjort armbandet och hälften till projektet så de kan göra små utflykter med barnen. All verksamhet sker efter skoltid. När vi skulle gå hem så såg barnen två killar skjuta med en slangbella på fåglar. De stannar upp och såg nyfiket på. Är detta okej? Frågad de klokt nog. Ja vad är vi att döma? De ser väl inte så bra ut att stå och skjuta på fåglar men enligt Mario ger det mat på bordet om man inte har något annat att äta.

Många restauranger här har sagt till att de inte klarar så stora sällskap som oss om vi inte säger till i tid. De säger ju en del om hur lite turister de är här. Men vi har lyckats gå ut allihop några gånger med goda resultat. Men att alla tittar på oss när vi kommer gående är ju inte så konstigt. Sju super blonda barn de flesta med korkskruvar. De lyser ju upp gatorna lite med deras hår och sen hörs de långa vägar då de är väldigt högljudda.

Att ligga ute bland vågorna och guppa är underbart. När ett helt stim av fisk kommer förbi eller när solen går ner i horisonten. Att få en bra våg ger mig så mycket energi. Tyvärr blir det inte så mycket surfande som jag hade hoppats på. Men efter Jul ska jag bli bättre.

Hela gänget tog våra små väskor och begav oss på en tredagars resa. Vi åkte långt för att komma till San Juan del Sur där vi redan varit. Men vi upplevde staden igen med andra ögon. Dagen efter tog vi lokalbuss till färjan som skulle ta oss till Isla Ometepe. Lokalbuss med sju ungar och elva vuxna då en vän till My också var med vår galna familj. Men det gick toppen och barnen skötte sig prima. Båtresan blev ett äventyr. Vi gick på den överlastade färjan. De såg ut som en av lastbilarna skulle ramla i vattnet vilken sekund som helst. Alla båtar är alltid lastade till fullo. Vi satt snällt högst upp på färjan när vi ser hur båten åker in i ett regnoväder. De blåser och regnet piskar mot kroppen. De uppstod kaos alla ville söka skydd. Den hala trappan ner kändes livsfarlig men alla barn kom under tak efter lite dramatik. Alla var genomblöta när vi kom fram till Isla Ometepe. De ståtliga Vulkanerna visade sig när dimman drog bort.

Min mamma och pappa hade lovat att ta allas barn så att vi skulle få en barnfridag. Kan tycka att de var lite väl snälla. Sex barn under sex år på två vuxna vid stranden eller poolen. Vi vuxna skulle hyra fyrhjuling eller motorcykel och ta oss runt på ön och titta. Peter ville hyra motorcykel så jag fick åka där bak. De va härligt att få känna vindens fläktande och njuta av lite vuxentid. Vi fyllde den med några timmars vandring. Vi var ett stadigt gäng som gick uppför i några timmar och det var många av oss som var väldigt trötta. Kondisen är väl inte den bästa hos oss alla. Men vattenfallet gjorde sitt jobb de svalkade oss innan det var dags att gå ner igen. Vi hade det väldigt bra och vulkanerna var ståtliga. Tyvärr var det väldigt molnigt men det var vacker ändå.

Vi har varit dåliga på att blogga nu men det är inte så bra internet här. Vill nu hälsa er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år.

Turftävling och Mario får en kram av Nelly innan han ska ut i vattnet!

Barnen spelar spel på Casa Verde.

Detta har barnen skapat.

Mycket armband görs.

Soptunnor görs av petflaskor otroligt fina.

Att komma till Las Peñitas var väldigt härligt. Vi har packat upp våra kläder för första gången den här resan. Det är första stoppet vi är på mer än tre nätter.

Att vakna upp höra vågorna, korsa vägen och vara på en tom strand är underbart. Detta är inget turistställe men en pärla som en dag kanske kommer explodera och bli ett turistparadis. Jag hoppas att de isåfall får behålla den charm de har idag. Det är  endast lokalinvånare, ett gäng härliga surfare och några få backpackers som slås om den kilometers långa stranden.
Vågorna kan vara väldigt höga men ibland på morgonen är det perfekt för surfare med mindre erfarenhet.
Mario har hjälpt mig surfa. Vi har tagit med min lillebror Rasmuss gamla bräda. Tyvärr kan inte han vara med och visa oss vad han kan så vi andra får försöka på hans bräda. Men han är alltid med oss mentalt. Det är fantastisk när man lyckas få några vågor. Men det är också härligt att bara sitta och titta på alla lokala surfare som är så duktiga. Man blir så imponerad av de riktigt små killarna som springer ut och tar stora vågor. Vissa ser så unga ut och man skulle vara imponerad bara de kunde simma, nu är det även en bra surfare.

Att vara på resande fot gör att många känslor vaknar till liv. Barn har så mycket frågor och barns frågor väcker känslor. Alwar har frågat mycket om sin morbror Rasmuss. Det kan vara pågrund av att jag sagt att han dött under en resa. Alwar börjat fråga mig:
– Mamma varför är Rasmuss död?
– Han drack något som var förgiftat.
– Varför gjorde han det?
– Han visste inte att de var gift i de han drack.
– Kunde inte en läkare titta på honom.
– Han hann inte till läkaren han dog innan han kom till sjukhuset i en taxi.
– Så nu är han i himlen?
– Ja han är i himlen och jag tror han ser va du gör varje dag Alwar.
– Men jag vill träffa honom?
– Tyvärr går inte det. Människor som är döda kan man inte träffa. Men om han funnits här hade han busat  med dig och Elton.
– Men jag vill vinka till honom. Men får göra det när jag kommer till Öland.
– Varför då?
– Han är ju bara i himlen på Öland.
– Han ser dig när du reser också.
– hur stor är han egentligen?
Va svarar man på det? Vilka tankar en treåring har. Han funderade länge och stod sedan och vinkade upp mot himlen. Det är så häftigt med barn.

Alla barn här på Las Peñitas vill leka och grabbarna blir så omhändertagna. Marios lillebror heter Oscar och det är ett namn Elton behärskar väl efter några dagar och han skriker gärna detta högt och tydligt. Han låter som papegojan på Pippi på de sju haven! ”Oscccar”
De har fått en fantastisk kontakt och Elton njuter i hans sällskap. Ett annat ord som kommer hela tiden är bada. Jag har aldrig hört ett barn säga bad så mycket som honom.

Huset vi hyr och som nu är fyllt med krulliga blonda tjejer och pojkar är väldigt bra. Vi har en pool där barnen gärna hänger om vi inte är på stranden. Det var kul att återse familjen och jag hoppas att vi kommer få de bra tillsammans. Vi ska ut på små äventyr och vi är ju bara ett gäng på 17 stycken så det kan ju bli intressant.

Mario är grym på att ta vågorna.

Las Peñitas bjuder på så vackra solnedgångar.

Surfare och alla som älskar att hoppa i vågorna syns i vattnet.

Elton vågar sig ut och gillar att åka med vågorna.

Leka på stranden med Mario är det bästa.

Jag tar en promenad utan er mamma och pappa. Vi har hängt allt för länge nu!

Bubblor går ju alltid hem!

Peter ska se och lära!

Las Peñitas är fantastiskt i mina ögon.

Oscar och elton hänger!

De är ju så fina!

De lokala kan. Två barn och två vuxna på två brädor, bra jobbat.

Mina killar tar skydd från solen.

Mamma jag hänger här nere.

Peter och Alwar övar paddling i poolen.

Musiken hör du på långa vägar. Det är bara att stanna bussen där du är. Att ta så kallad ”chickenbuss” är underbart. Allt fraktas på dessa bussarna. De som inte får plats i bussen slängs upp på taket och viras fast. Trots att det är trångt och varmt är det en otrolig stämning som gör en lång bussresa lite bättre. Framför mig satt en kille med världens största växt och framför honom satt en kille med tre cykelhjul och han som satt närmast mig sjöng med i låten som dånade ur högtalarna. De som inte åker dessa bussar missar verkligen något. Det är inte alltid lätt och veta vart man ska byta buss eller vart man ska gå av men det löser sig alltid alla är oftast väldigt hjälpsamma med att slussa dig vidare. Och barnen får oftast så mycket intryck att det ganska snabbt somnar eller så sitter de snällt och betraktar allt som händer.

Vi anlände till Lagua de apoyo och det är så vackert. Vattnet var varmt och såg fantastiskt rent och klart ut. Vi och barnen badade länge när vi kom fram. Det är inte allt för jobbigt att vakna upp till fågelkvittret och sedan gå ner och paddla lite kayak och samtidigt ta ett morgondopp. Efter detta åt vi en god frukost med utsikt som var otrolig.
Alwar simmade ut till bryggan som låg en bit ut och jag och Elton kom efter med kayaken. Elton blev helt lugn när vi paddlade satt som ett ljus och han ville inte gå ur. Älskar de stunder då du njuter av naturen och dina barns lugn.

Alwar har sett en bild på lava och han och jag har även läst en del om vulkaner. Han har även sett bilder på någon av alla hotell och vill så gärna se lava. Jag och Peter bestämde oss för att han och Elton borde få uppleva lava nu när vi kan. Så efter solen gått ner tog vi oss upp på vulkan masaya. Vi möttes av en stark lukt av svavel och rök. Det var varmt och dammigt. Man fick endast ta bil upp ditt och där fick vi vistas i 15 min. Alwar fick se lava och han beskrev detta så här: Lavan var orange och röd och bubblade lite. Röken steg uppåt som en eldsvåda. Det var även en halvmåne och stjärnklart under vårt besök på vulkanen.
Både Elton och Alwar hade fått mycket intryck och somnade gott hemma sen.

Överallt här i Nicaragua hittar grabbarna barn att leka med. Både Elton och Alwar lekte bra med en kille vars pappa sålde konst på gatan. De spelade fotboll med en bra boll som Alwar uttryckte det. Den va gjord av papper och tejp. Så ibland kan man fråga sig om alla de leksaker som finns i många barns hem verkligen är nödvändiga?

Staden Granada som vi har besökt är väldigt vacker med alla gamla byggnader. Jag hade kunnat gå en heldag och bara fotografera dörrar och färgglada hus. Men värmen tog kol på oss här. Vi hade planerat att besöka massa olika ställen men barnen klarade inte av att göra detta så det fick bli några timmar i våran lilla lilla pool innan vi tog oss ut och upplevde staden. De blev att gå längs den lokalmarknaden Peter köpte sig en rakapparat då hans inte fungerar här. Väl hemma undrade han om den redan var använd, och det var den kanske de får vi aldrig veta. Men han blev av med stubben på flinten de var ju det viktigaste!

Det är så fantastiskt kul att resa med barnen. De är så bra på att anpassa sig. Jag är Inte den som planerar perfekt för bussresorna men det är inte mycket gnäll och de stoppar i sig de mesta. Sen är de fantastiskt kul och se när de kontaktar både barn och vuxna utan att ha språket. Trots att jag kan bli galen på Peter så känns det som att vi samarbetar väldigt bra sinsemellan och jag kan inte för mitt liv tänka mig en bättre respartner med våra två små. Så glad över att få hänga med grabbarna varje dag och se Elton utveckla språk och motorik. Tänk att Alwar lär sig nya saker varje dag. Idag lekte vi att han beställde café med mjölk på spanska.

Nu ska vi möta upp Mario som är från Nicaragua och även Alwars idol. Han är min lillasyster pojkvän och är från ett strandställe som heter Las Penitas där kommer vi även möta min familj som kommer om några dagar!

Den här utsikten var fantastisk och tystnaden var total!

Det var inte så många som gjorde oss sällskap tidigt på morgonen.

Monstret i vattnet!

Frukosten smakar extra bra när man har vacker natur omkring sig.

badpojken nummer ett!

Klart fint vatten och sol!

Tänk att jag fick denna mannen att resa med oss.

Familjen älskar att paddla.

Alwar simmar på medan jag och Elton paddlar.

Denna lilla killen vägrar gå ur då han ville paddla mera!

Övar och flyta!

Mamma jag ser mig själv!

Bad tidigt och sent!

Pappa är bäst.

En tidig morgon!

Granada ligger väldigt vackert.

Vulkanen!

Lava

Vackra dörrar!

Trött av solen vilade med oss i skuggan!

Glasscykeln är populär bland våra barn!

Som Alwar har väntat äntligen var dagen här då han skulle få åka till Marios land. Vi försökte ta bussen mot gränsen tidigt då vi visste att de kunde ta allt från 1,5-10 timmar. Vet inte hur långt tid det tog men varmt var det. Vi fick även hoppa åt sidan när en vacker orm kom ner slingrandes från ett träd.

Det var ganska långa köer men hade lite tur då vi med barn fick gå lite före. Något som man märker är att alla är alltid väldigt hjälpsamma när man kommer med två småbarn.
Man blir alltid lika förvånad hur de kan vara så mycket olika köer överallt. Man borde kunna effektivisera allt lite istället för att gå till sex olika ställen men då hade det ju mist en del av charmen. Barnen var lite griniga efter den långa kön för att få stämpeln som gav oss tillåtelse att lämna Costa Rica. Så vi tog en cykeltaxi för att få dem på bättre humör. Två fick de bli och de blev ingen lång sträcka men det räckte för att få grabbarna på andra tankar.

Vårt första stopp blev San Juan del Sur som är en liten fiskarby från början och ligger på Stillahavskusten. Idag är det en by med en del turister och många av dem är surfare. Det färgglada husen och den lugna atmosfären gör att man själv går ner i varv. Vi hittade dock det minsta hotellrummet i universum. Glömde fota det men det gick knappt att vända sig om i rummet. Tre sängar och ett minibadrum men priset var också ganska lågt. Myror har varit våra medresenärer på de flesta hotell/hostel och även här blev de våra vänner. Alwar tittar ofta efter myror och säger alltid ”mamma här är det också myror, men det gör ju inget!”.

När vi gick runt i stan hittade vi en fantastisk fin lekplats där vi hängt en del. På kvällen är det fullt av barn och de äldre barnen hjälper de mindre. Så Elton har fått några extra syskon nu några dagar. Många föräldrar sitter dock med huvudet ner i mobilerna då det även finns gratis wifi i parken. Men helt klart var lekparken uppskattad av två barn som saknar lite lekkamrater. Just nu är Alwar inne på former och bokstäver så allt runt omkring oss är cirklar, halv cirklar,trianglar, fyrkanter och även bokstäver ritas fram i sanden med livlig fantasi. Elton han är så rolig ser han en polis här så låter han ”dudududu”. Han har även blivit Nicaraguas nya flickfavorit. Det var ett gäng unga tjejer som tog bilder med honom i över en kvart. Tillslut kom tårarna och nu har han nästan blivit lite rädd för alla som tar på lockarna. Alwar vägrar ju totalt när det gäller foto. Men börjar mjukna lite. Barnen får väldigt mycket uppmärksamhet pågrund av de blonda håret och Alwars superblå ögon.

Jag och Peter hyrde en bräda för att få surfa lite. Peter tänkte att han skulle ha en mindre nu när han va PRO men det visade sig vara en miss. Stranden vi tog oss till hade ett bra beachbreak och för mig var brädan perfekt. Fick många härliga vågor så nu är det bara att fortsätta. Stränderna på Stillahavskusten är ju inte optimala för barn då vågorna är stora. Men det visste vi ju innan vi åkte hit. Både vi och barnen blir lätt rastlösa och att få åka vidare efter någon dag på ett ställe har passat hela familjen väldigt bra.
Maten och drycken från små gatustånd eller ett hål i väggen uppskattas av hela familjen, slippa sitta på en resturang är väldigt skönt. Lite omväxling. Det är väldigt skönt att kommit till Nicaragua där allt är lite billigare. Hoppas ni njuter av adventmyset som vi verkligen inte har här.

Lekparken vi älskade!

Elton är så populär bland tjejerna.

Dessa två leker tåg!

Alwars tårar försvann när vi fick cykla lite.

Hoppas på gladare barn!

Kameran är inte tillåten så en liten smyg bild på den lilla.

Elton sover och vi njuter av solen!

Vill helst gå själv trots att han ramlar överallt.

Vi trodde det var ett ovanligt regnoväder vi gav oss av ifrån på den karibiska sidan. Det visade sig att vi vid helt rätt tillfälle tog rätt beslut att åka mot storstaden, annars hade vi hamnat mitt i orkanen Otto. När vi läste om orkanen och även kände kylan i San José så förstod vi alvaret och att vi skulle vara glada över att vi lyckats ta oss till San José. Det var otroligt mycket vatten som jag visade på förra inlägget. Efter lite shopping och parkhägn skulle vi ta oss vidare, frågan var vart pågrund av orkanen Otto?

Både jag och Peter blev oroliga. Vi båda visste inte riktigt om det var ok att åka mot Stillahavskusten men bestämde oss för att prova och hoppas på det bästa. Jag hade dock aldrig förlåtit mig själv om det hänt mina barn något. Jag måste säga att det var ett svårt beslut. Vi kunde ju stannat i huvudstaden men San José är inte en rolig stad att spendera tid i ännu mindre med barn. Vi åt dock väldigt gott där på den lokala marknaden och barnen lekte som aldrig förr i en lekpark vi hittade men annars var det mest ett snabbt stopp.

Resan mot Santa Teresa startade med två vilsna föräldrar som inte visste om de tagit rätt beslut eller inte. Men bussen och färjan tog oss lugnt och säkert närmare vårt mål. Då bussen lämnade vid 6 blev det en tidig morgon med medtagen avokado, yoghurt och äpple till frukost på båten. Vi valde ett ställe med pool för barnens skull. Alwar tycker det med att hitta boende är det största äventyret trots att han tröttnar ganska fort.

Så här i efterhand var vi på den bästa platsen. Vi fick inte så Mycket regn och kunde njuta av stranden och naturen. Peter provade att surfa hade lektion en tidig morgon. Jag och smågrabbarna hängde på. Det var kul att se honom han var riktigt duktig trots detta fick han sin första surfskada. Ett sår på flinten, han hamnade i det han kallade en tvättmaskin och höll inte koll på brädan. Trots att kroppen ömmade och blodet rann längs huvudet var Peter nöjd med sin första surfupplevelse. Även jag surfade lite senare på dagen tyvärr va inte vågorna lika bra som de var på morgonkvisten. Santa Teresa bjöd oss inte bara på surfing utan även på vackra färgglada fåglar, apor och leguaner. Elton är så söt när han upprepar apa, apa och apa. Det är inte allt för många ord som kommer ur den lilla men det blir fler och fler ett ord han är bra på att säga är glass.

När vi en kväll satt och tittade på solnedgången kom en häst galopperande längs stranden helt ensam. Tydligen är det vanligt med vildhästar som ingen äger som kommer springande på stranden.
Trots att vi inte kände av Otto fick vi lite panik när mobilen plingar till och min lillasyster My säger att det är tsunamivarning längs hela Nicaraguas kust pga av ett jordskalv. Vi började läsa och hann bli lite oroliga. Vi räknade ut att det var för långt bort. Men tankarna kom ändå och bilderna man sett från Thailand hann komma upp i huvudet.

Nu är vi på resande fot mot Nicaragua med ett stopp i Liberia innan vi passerar gränsen. Vi hade turen att träffa Ines och Daniel på färjan över till Puntarenas. Alwar är så söt. Han pratar svenska med Ines och tror hon förstår vad han säger. Men han verkar inte bry sig om hon svara honom på tyska. Hoppas ni alla har haft en bra första advent.

En av de få bilderna vi tog i San José.

Färjan över till Santa Teresa.

Njuter av frukosten!

Pappas lärare visar hur man ska surfa.

Tänk på detta Peter!

Tittar på pappa som surfar.

Leker och har det bra i sanden.

Han står upp!

Vilken surfare han blev på ett kick!

Lite blod efter en hård morgon i vattnet.

Lokala surfare kollar in vågorna.

Härligt att vara när havet igen trots oron om Otto.

Fanns många stenar att klättra på.

Mamma jag har hittat en liten grotta!

Jag hänger på pappa ut och surfar!

Liten kan också surfa.

Vi bygger Borgholms Slottsruin.

Hålla handen med en surfare är coolt! 🙂

Min keps ligger på havets botten så jag lånar brosans.

Vi hade inte så bra kamera för att fånga en av leguanerna som vi såg.

Båten tillbaka från Santa Teresa.

Vi hade turen att möta Ines och Daniel igen på färjan över till Puntarenas.

En gruppbild på färjan innan vi splittas upp igen. jag hoppas de får en fortsatt bra resa och att vi ser dem på Öland i sommar.

Jag har alltid älskat att gå över gränser det är en speciell känsla. Även denna gång var de underbart men lite svårare med två småbarn. Allt började väldigt smidigt. Det innebär alltid en del väntan i olika köer hit och ditt. Att lämna Panama och gå över bron till Costa Rica gick smärtfritt fram till att Alwar ramlar och gör hål på sina jeansshorts, och gråter krokodiltårar. Otröstlig för att hans såkallade djungelshorts gått sönder. På Costa Ricas sidan börjar kaoset. En liten som vill komma ur väskan och röra på sig, en förtvivlad treåring som vill att mamma ska sy ihop byxorna nu nu nu! Fyra formulär som ska fyllas i och så allt bagage som någon borde hålla ett öga på. Men vi hade tur som gjort sällskap med ett fantastiskt trevligt par från Tyskland som vi lärde känna på Bocas. Vi skulle åt samma håll och slog följe och de fick agera bagagevakt när vi gick in och blev synade och fick stämplar i passet!
De var verkligen inte avskräckande men det var lite svettigt i vissa perioder. Efter allt detta fick vi vänta på en buss länge. Tur för mig att de fanns glass som jag hade lovat grabbarna.

Väl framme i Cahuita som skulle vara en härlig stad på den karibiska kusten i Costa Rica. Men vi anlände till en spökstad. Regnet öste ner och de va svårt att hitta boenden som var öppna. Tillslut hittade vi två rum och fick även mat i oss trots att hela byn var utan ström pga regnovädret. När jag skulle ta ut pengar var de kolsvart de var bara små ljus från vissa restauranger som man såg. Alwar och Elton lekte i mörkret med sina bilar, de använde pannlampan vi hade med oss.

Regnet har fortsatt och aldrig riktigt slutat. Vi var dock ute och gick långt igår trots att regnet öste ner. Vi besökte ett räddnings- och rehabiliteringscentrum för skadade djur och djur utan föräldrar och djur människor haft som husdjur men som absolut inte ska vara husdjur så som apor m.m. Stället hette Tree of Life och var fantastiskt fint beläget i regnskogen och varma människors som tog väl hand om djuren för att anpassa dem till naturen igen. De kallade Elton för plastmannen. Han ramlade så många gånger i skogen men ställde sig bara upp och fortsatte. Både han och Alwar tyckte de va kul trots att de inte förstod ett ord. Vi fick i oss lite lunch innan vi gav upp för dagen. Regnet hade inget slut. Barnen fick glass till middag och Peter en snickers. Vi känner oss lite deppiga pga av allt regn men drar vidare och hoppas på bättre väder.

Nu är vi i San José som är Costa Ricas huvudstad.

Det är alltid härligt att gå över en gräns. Tur att vi hade sällskap av Ines och Daniel som tog bilden.

Synd att han skulle ramla!

Passen är bra att hålla reda på!

Trots allt regn var det ganska mysigt med mörker. Våra ny vänner.

Gissa vilken färg på glassen han valde?

Regn, regn och mera regn!

Varför inte hoppa i alla vattenpölar?

Lipstick tree används mycket i mat för att få den färg som man annars ofta vill få fram med saffran men detta är ett billigare sätt. Kan även användas på läpparna, alla borde använda detta då det inte är testat på djur.

Peppar som måste torka innan vi kan använda det i matlagningen.

Alwar älskar färgerna!

Söta sengångarna som snart ska klara sig själva. Dessa var omhändertagna pga av att det inte hade någon mamma.

Varför paraply när man kan använda ett palmblad!

Mamma jag vill ha smoothie.

Trots att det regnar är vi på ganska bra humör. Vi är i gott sällskap!

Man ser att det regnat mycket på vissa ställen och mer väntas komma.

Elton gillade dagens dricka på den lokala marknaden väl framme i San Jose.

Vi har nu sett det som vi hört så mycket om. De vackra öarna och stränderna här i Bocas del Toro. Det har varit två dagar av mycket sol och bad. Vi har även fått se sengångare, delfiner, fiskar och en röd groda till Alwars och Eltons stora förtjusning. Elton och jag har fått massa bett, jag räknade till ca tjugo på halva höger benet. Undrar alltid varför de bara ger sig vissa?

Elton och Alwar slänger sig ut i vattnet och vill knappt gå upp. De är så varmt och skönt vi alla är som små russin efter en dag på stranden. Eltons springer rakt ut men idag blev han lite rädd för det var en del vågor. Trots kalsupar så gav han sig ut med sina puffar.

Red frog beach som vi besökte idag var vacker men hade höga vågor. Här är det yoga och surfing som gäller tyvärr var det inga surfare ute idag trots att vågorna kändes bra. Det var en härlig atomsfär och inte alls speciellt många människor på stranden. Man kunde lätt hitta ställen där man kunde vara själva på stranden. Den röda grodan fick vi se precis när vi hoppat av båten. Jag frågade en kille när vi kom om han visste var vi kunde se en och han sa först nej sen gick han ändå iväg och sa till oss att komma och titta. Altar blev nog lite rädd när den hoppade upp på hans arm, men han var stolt och gals över att hällt grodan.

Vi skulle ha åkt till Costa Rica idag var planen, vi hade redan packat. Under frukosten var det så fint väder att vi bestämde oss för att hänga på våra nya vänner från Tyskland till stranden i stället. Det är det bästa med att inte boka eller ha en spikad plan för resan. Vi kan göra precis som vi vill är någon inte på humör kan vi alltid stanna och ta tag i det dagen efter. Imorgon reser vi vidare om det inte händer något oväntat.

Hela familjen njuter av strandlivet!

En bygger och en river!

I Bocas del Toro åker man båttaxi för att komma till de olika öarna. Igår var vi på en liten tur för att se mer av Bocas. Alla skulle ha flytväst självklart.

Elton är en riktig badkille!

Gårdagens vackra vy från vår terass.

Tänk att jag får resa med dessa grabbarna!

Vi har inte haft det bästa vädret men vi kan ju inte klaga på denna dramatiska himlen.

Någon njuter av att springa i det varma vattnet!

Mamma titta jag håller i grodan!

Kallsup efter kallsup i de stora vågorna. Vår kämpe!

Så liten men så vacker i färgen. Men kan vara väldigt giftig.

Så här glad är Alwar hela tiden på resan 😉

Uppför var jobbigast!

Den här familjen bodde uppe bland alla fina blommor.

Elton vaknade lagom till vattenfallet!

Både jag och Alwar var sugna på att bada men vi fegade ur!

Elton blir trött av all träning i ryggsäcken 🙂

Bröderna guldlock.

Vackra blommor är det fullt av i Boquete.

Djungeln bjöd inte på mycket djur.

Blad att ha som paraply

Altar och Elton ska få sin favorit.

Mums!

Målningar på kiosken.

Sista dagen i de vackra Boquete bestämde vi oss för att se vattenfall. Vi hade nog inte gjort detta om vi visste hur mycket uppför det var. Det var ingen lätt trail för Alwar eller den av oss som hade Elton på ryggen. Det var en riktig djungelvandring tyvärr utan djur, vi hörde mycket men såg knappt några djur till barnens besvikelse. Det var även lite små kallt pågrund av höjden. Så länge man sjunger eller pratar med den lilla blond så går han utan att klaga. Vi var borta i mer än 3 timmar. När vi kom ner och åt lunch så skakade mina ben fortfarande. Det var jobbigt men så skönt efteråt precis som alla jobbiga träningspass.

Alwar och Elton fick jordgubbar som belöning. Det finns en fantastisk liten kiosk som heter ”Las Princesas de las fresas”. Ägaren verkar vara  lika söt och snäll som en jordgubbe.

När vi skulle åka till Bocas Del Toro så tänkte vi ta shuttelbussen från Boquete. Men det skulle kosta oss 30 dollar per person, dyrt tyckte plånboken. Så det blev två lokalbussar i stället och vi tjänade nästan 90 dollar på detta. Reser man länge måste man ju tänka lite på dagsbudgeten.

Resan gick väldigt bra trots att jag var livrädd. Vår busschaufför körde verkligen som en galning. Elton flög som en vante i varje grop och gupp. Även båtturen över till Bocas var lite smått galen som vanligt när man reser var båten överlastad trots att det var ganska höga vågor.

Väl framme tog det ett tag innan vi hittade någonstans att bo. Killarna var trötta på mig och Peter som inte kunde bestämma oss. När Alwar inte orkade mer då fick det bli de där vi var. Det blev ett ställe längsvattnet. Det har en härligt terass mot havet med hängmatta och bord. Jag, Alwar och Elton tog oss ett bad direkt.

Strandhäng var ett måste idag då grabbarna var så raslösa. Trots att vädret inte var på topp så åkte vi med hjälp av taxibåt till en fin liten strand. Peter har tyvärr åkt på halsfluss men var hos doktorn imorse och har fått sig dunderpiller. Vi är inte så imponerade av Bocas Del Toro det känns som de har möjligheten att vara världens finaste, tyvärr känns det skitigt pga av allt skräp.  Bocas Town är mysigt med alla restauranger längs vattnet men det är nog det. Imorgon hoppas vi kunna se lite mer av övärlden.

Elton fick en fantastisk liten present av sina fröknar på förskolan och detta vill vi tacka så mycket för vi har lek och tittat på kompisarna. Tror att både Alwar och Elton saknar vännerna på förskolan i Rälla.

Alwar skriver i sin nya skrivbok övar bokstäver och ritar.

I Bocas Del Toro är det vacker och många lokala paddlar i dugot kanoter.

Trots att han har halsfluss hängde denna karlen med till stranden. Solen lyser med sin frånvaro.

Denna tunga får alla på resan se 🙂

Det var så uppskattat att få leka på stranden idag.

Detta vattendjur var i vattnet i nästan tre timmar tills han somnade i min famn.

Bada är ju härligt!