En båtresa vi sent kommer glömma!

Sand mellan tårna, saltvatten i håret, exotiska frukter, vågornas brus och trevliga människor gör att vi njuter av våran sista tid på resande fot. Lugnet finns här på i strandbyn Las Peñitas men inte när man har hela familjen här. Vi är sju barn och tio vuxna som ska enas om de ena och de andra och det är inte alltid så lätt. Men att se barnen sitta i sanden tillsammans och leka gör mig lycklig. Klart det smäller då och då men i det stora hela är de ett väldigt samspelt gäng som leker bra. De lokala småkillarna ansluter gärna när de leker på stranden. Tänk att en flaska vatten med sand i kan underhålla barn i timmar. De ska hitta skatter och fiskar. Alwar är på jakt efter just en randig fisk som han såg tidigare när vi hoppade mellan stenarna. Mamma den har säker bara gått och gömt sig och är snart kommer den fram igen. Han har även ett par solglasögon som gör honom osynlig så det är inte alltid vi ser vår lilla blonda kille. Fantasin flödar och historia efter historia växer fram. Att få lyssna på en treåring som blandar upplevelser och fantasi är bland det häftigaste jag varit med om.

En eftermiddag bestämde jag och min svägerska Sofia oss för att besöka Casa Verde som är ett projekt som startas här nere för barn. Det är lite som en fritidsgård och är mellan klockan ett och fem på dagarna. Här finns det spel, pyssel och hängmattor. De har gör så mycket av skräp och är väldigt fyndiga och återanvänder nästan allt. Tyvärr var det inte så mycket barn där under vårt besök men jag hann spela spel med två killar och se lite av deras arbeten. De hade gjort armband så de slutade med att jag köpte armband till barnen. De fick välja själva mellan de olika. De syns verkligen att de är barn som gjort dem på ett charmigt sätt. Hälften av pengarna går till den person som gjort armbandet och hälften till projektet så de kan göra små utflykter med barnen. All verksamhet sker efter skoltid. När vi skulle gå hem så såg barnen två killar skjuta med en slangbella på fåglar. De stannar upp och såg nyfiket på. Är detta okej? Frågad de klokt nog. Ja vad är vi att döma? De ser väl inte så bra ut att stå och skjuta på fåglar men enligt Mario ger det mat på bordet om man inte har något annat att äta.

Många restauranger här har sagt till att de inte klarar så stora sällskap som oss om vi inte säger till i tid. De säger ju en del om hur lite turister de är här. Men vi har lyckats gå ut allihop några gånger med goda resultat. Men att alla tittar på oss när vi kommer gående är ju inte så konstigt. Sju super blonda barn de flesta med korkskruvar. De lyser ju upp gatorna lite med deras hår och sen hörs de långa vägar då de är väldigt högljudda.

Att ligga ute bland vågorna och guppa är underbart. När ett helt stim av fisk kommer förbi eller när solen går ner i horisonten. Att få en bra våg ger mig så mycket energi. Tyvärr blir det inte så mycket surfande som jag hade hoppats på. Men efter Jul ska jag bli bättre.

Hela gänget tog våra små väskor och begav oss på en tredagars resa. Vi åkte långt för att komma till San Juan del Sur där vi redan varit. Men vi upplevde staden igen med andra ögon. Dagen efter tog vi lokalbuss till färjan som skulle ta oss till Isla Ometepe. Lokalbuss med sju ungar och elva vuxna då en vän till My också var med vår galna familj. Men det gick toppen och barnen skötte sig prima. Båtresan blev ett äventyr. Vi gick på den överlastade färjan. De såg ut som en av lastbilarna skulle ramla i vattnet vilken sekund som helst. Alla båtar är alltid lastade till fullo. Vi satt snällt högst upp på färjan när vi ser hur båten åker in i ett regnoväder. De blåser och regnet piskar mot kroppen. De uppstod kaos alla ville söka skydd. Den hala trappan ner kändes livsfarlig men alla barn kom under tak efter lite dramatik. Alla var genomblöta när vi kom fram till Isla Ometepe. De ståtliga Vulkanerna visade sig när dimman drog bort.

Min mamma och pappa hade lovat att ta allas barn så att vi skulle få en barnfridag. Kan tycka att de var lite väl snälla. Sex barn under sex år på två vuxna vid stranden eller poolen. Vi vuxna skulle hyra fyrhjuling eller motorcykel och ta oss runt på ön och titta. Peter ville hyra motorcykel så jag fick åka där bak. De va härligt att få känna vindens fläktande och njuta av lite vuxentid. Vi fyllde den med några timmars vandring. Vi var ett stadigt gäng som gick uppför i några timmar och det var många av oss som var väldigt trötta. Kondisen är väl inte den bästa hos oss alla. Men vattenfallet gjorde sitt jobb de svalkade oss innan det var dags att gå ner igen. Vi hade det väldigt bra och vulkanerna var ståtliga. Tyvärr var det väldigt molnigt men det var vacker ändå.

Vi har varit dåliga på att blogga nu men det är inte så bra internet här. Vill nu hälsa er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år.