Las Peñitas bjuder på härligt surfhäng!

Att komma till Las Peñitas var väldigt härligt. Vi har packat upp våra kläder för första gången den här resan. Det är första stoppet vi är på mer än tre nätter.

Att vakna upp höra vågorna, korsa vägen och vara på en tom strand är underbart. Detta är inget turistställe men en pärla som en dag kanske kommer explodera och bli ett turistparadis. Jag hoppas att de isåfall får behålla den charm de har idag. Det är  endast lokalinvånare, ett gäng härliga surfare och några få backpackers som slås om den kilometers långa stranden.
Vågorna kan vara väldigt höga men ibland på morgonen är det perfekt för surfare med mindre erfarenhet.
Mario har hjälpt mig surfa. Vi har tagit med min lillebror Rasmuss gamla bräda. Tyvärr kan inte han vara med och visa oss vad han kan så vi andra får försöka på hans bräda. Men han är alltid med oss mentalt. Det är fantastisk när man lyckas få några vågor. Men det är också härligt att bara sitta och titta på alla lokala surfare som är så duktiga. Man blir så imponerad av de riktigt små killarna som springer ut och tar stora vågor. Vissa ser så unga ut och man skulle vara imponerad bara de kunde simma, nu är det även en bra surfare.

Att vara på resande fot gör att många känslor vaknar till liv. Barn har så mycket frågor och barns frågor väcker känslor. Alwar har frågat mycket om sin morbror Rasmuss. Det kan vara pågrund av att jag sagt att han dött under en resa. Alwar börjat fråga mig:
– Mamma varför är Rasmuss död?
– Han drack något som var förgiftat.
– Varför gjorde han det?
– Han visste inte att de var gift i de han drack.
– Kunde inte en läkare titta på honom.
– Han hann inte till läkaren han dog innan han kom till sjukhuset i en taxi.
– Så nu är han i himlen?
– Ja han är i himlen och jag tror han ser va du gör varje dag Alwar.
– Men jag vill träffa honom?
– Tyvärr går inte det. Människor som är döda kan man inte träffa. Men om han funnits här hade han busat  med dig och Elton.
– Men jag vill vinka till honom. Men får göra det när jag kommer till Öland.
– Varför då?
– Han är ju bara i himlen på Öland.
– Han ser dig när du reser också.
– hur stor är han egentligen?
Va svarar man på det? Vilka tankar en treåring har. Han funderade länge och stod sedan och vinkade upp mot himlen. Det är så häftigt med barn.

Alla barn här på Las Peñitas vill leka och grabbarna blir så omhändertagna. Marios lillebror heter Oscar och det är ett namn Elton behärskar väl efter några dagar och han skriker gärna detta högt och tydligt. Han låter som papegojan på Pippi på de sju haven! ”Oscccar”
De har fått en fantastisk kontakt och Elton njuter i hans sällskap. Ett annat ord som kommer hela tiden är bada. Jag har aldrig hört ett barn säga bad så mycket som honom.

Huset vi hyr och som nu är fyllt med krulliga blonda tjejer och pojkar är väldigt bra. Vi har en pool där barnen gärna hänger om vi inte är på stranden. Det var kul att återse familjen och jag hoppas att vi kommer få de bra tillsammans. Vi ska ut på små äventyr och vi är ju bara ett gäng på 17 stycken så det kan ju bli intressant.