Ett härligt ljud hörs när benen dras ner i leran. Det är svårt att komma upp när man dragits ner till knäna. Det var lerigt och kul att plantera träd. Det behöver plantera många träd för att det  skövlas en hel del och de behövs för att skydda för tsunami och för att hela kretsloppet ska fungera bättre. Barnen kunde inte följa med och plantera men de stannade på stranden där vi sedan mötte upp dem för att släppa ut nykläckta sköldpaddor i havet. Sköldpaddorna lägger ägg på stranden och det finns en grupp som tar hand om dem för att människor inte ska ta äggen och sälja dem vidare. Men det skyddar även äggen från vissa djur.  Det behövs då de bara blir färre och färre. Barnen tyckte de va så kul att se de små sköldpaddorna långsamt röra sig in mot vattnet. Det var många vågor som tog dem och då var man tvungen att stå helt stilla så att ingen råkade trampa på dem. Alwar såg helt lycklig ut när han släppte ut en av dem.

Julen blev väldigt lyckad. Det var strandhäng på dagen och sen blev det bbq med familjen och våra nya nicaraguanska vänner. Marios lillebror och mormor vad också med och firade med oss. Hans mormor hade aldrig träffat tomten så när han kom var det väldigt mycket skratt och leenden. Vi hade även köpt en piñata som barnen skulle få slå sönder. Det tog långt tid innan godiset föll över hela golvet. Piñata var innan detta okänt för mina barn men blev ett otroligt lyckat inslag i julfirandet. Kändes dock lite konstigt att barnen stod och slog på tomten men här är det ju en vanlig tradition för barnen.

Barnen var så lyckliga och det var underbart att se hur glada de blev när tomten hade lyckats ta sig till Nicaragua.

Elton har tyvärr slagit ut sin framtand så han ser ut som en pirat. Han äter inte så mycket för tillfället men jag lyckas få i honom lite smoothie då och då.

Hoppas ni haft en väldigt bra jul och att ni får ett gott nytt år!

En tidig kväll i Leon.

Vatten är gott!

En julparad som gick förbi vårt hus. Massa godis slängdes till barnen.

Tomten fanns oxå med i paraden.

De blev en del godis!

Nöjd kille!

Morgongympa på stranden.

Morbror polis är stark han!

Lerigt värre….

Packar planter inför planteringen.

Vi såg mamma kyssa tomten vi…

Ett roligt inslag trots att det kändes lite märkligt att barnen slog på tomten.

Heja heja!

Så söta

Pappas glasögon är ju så snygga.

Leons gator.

Sand mellan tårna, saltvatten i håret, exotiska frukter, vågornas brus och trevliga människor gör att vi njuter av våran sista tid på resande fot. Lugnet finns här på i strandbyn Las Peñitas men inte när man har hela familjen här. Vi är sju barn och tio vuxna som ska enas om de ena och de andra och det är inte alltid så lätt. Men att se barnen sitta i sanden tillsammans och leka gör mig lycklig. Klart det smäller då och då men i det stora hela är de ett väldigt samspelt gäng som leker bra. De lokala småkillarna ansluter gärna när de leker på stranden. Tänk att en flaska vatten med sand i kan underhålla barn i timmar. De ska hitta skatter och fiskar. Alwar är på jakt efter just en randig fisk som han såg tidigare när vi hoppade mellan stenarna. Mamma den har säker bara gått och gömt sig och är snart kommer den fram igen. Han har även ett par solglasögon som gör honom osynlig så det är inte alltid vi ser vår lilla blonda kille. Fantasin flödar och historia efter historia växer fram. Att få lyssna på en treåring som blandar upplevelser och fantasi är bland det häftigaste jag varit med om.

En eftermiddag bestämde jag och min svägerska Sofia oss för att besöka Casa Verde som är ett projekt som startas här nere för barn. Det är lite som en fritidsgård och är mellan klockan ett och fem på dagarna. Här finns det spel, pyssel och hängmattor. De har gör så mycket av skräp och är väldigt fyndiga och återanvänder nästan allt. Tyvärr var det inte så mycket barn där under vårt besök men jag hann spela spel med två killar och se lite av deras arbeten. De hade gjort armband så de slutade med att jag köpte armband till barnen. De fick välja själva mellan de olika. De syns verkligen att de är barn som gjort dem på ett charmigt sätt. Hälften av pengarna går till den person som gjort armbandet och hälften till projektet så de kan göra små utflykter med barnen. All verksamhet sker efter skoltid. När vi skulle gå hem så såg barnen två killar skjuta med en slangbella på fåglar. De stannar upp och såg nyfiket på. Är detta okej? Frågad de klokt nog. Ja vad är vi att döma? De ser väl inte så bra ut att stå och skjuta på fåglar men enligt Mario ger det mat på bordet om man inte har något annat att äta.

Många restauranger här har sagt till att de inte klarar så stora sällskap som oss om vi inte säger till i tid. De säger ju en del om hur lite turister de är här. Men vi har lyckats gå ut allihop några gånger med goda resultat. Men att alla tittar på oss när vi kommer gående är ju inte så konstigt. Sju super blonda barn de flesta med korkskruvar. De lyser ju upp gatorna lite med deras hår och sen hörs de långa vägar då de är väldigt högljudda.

Att ligga ute bland vågorna och guppa är underbart. När ett helt stim av fisk kommer förbi eller när solen går ner i horisonten. Att få en bra våg ger mig så mycket energi. Tyvärr blir det inte så mycket surfande som jag hade hoppats på. Men efter Jul ska jag bli bättre.

Hela gänget tog våra små väskor och begav oss på en tredagars resa. Vi åkte långt för att komma till San Juan del Sur där vi redan varit. Men vi upplevde staden igen med andra ögon. Dagen efter tog vi lokalbuss till färjan som skulle ta oss till Isla Ometepe. Lokalbuss med sju ungar och elva vuxna då en vän till My också var med vår galna familj. Men det gick toppen och barnen skötte sig prima. Båtresan blev ett äventyr. Vi gick på den överlastade färjan. De såg ut som en av lastbilarna skulle ramla i vattnet vilken sekund som helst. Alla båtar är alltid lastade till fullo. Vi satt snällt högst upp på färjan när vi ser hur båten åker in i ett regnoväder. De blåser och regnet piskar mot kroppen. De uppstod kaos alla ville söka skydd. Den hala trappan ner kändes livsfarlig men alla barn kom under tak efter lite dramatik. Alla var genomblöta när vi kom fram till Isla Ometepe. De ståtliga Vulkanerna visade sig när dimman drog bort.

Min mamma och pappa hade lovat att ta allas barn så att vi skulle få en barnfridag. Kan tycka att de var lite väl snälla. Sex barn under sex år på två vuxna vid stranden eller poolen. Vi vuxna skulle hyra fyrhjuling eller motorcykel och ta oss runt på ön och titta. Peter ville hyra motorcykel så jag fick åka där bak. De va härligt att få känna vindens fläktande och njuta av lite vuxentid. Vi fyllde den med några timmars vandring. Vi var ett stadigt gäng som gick uppför i några timmar och det var många av oss som var väldigt trötta. Kondisen är väl inte den bästa hos oss alla. Men vattenfallet gjorde sitt jobb de svalkade oss innan det var dags att gå ner igen. Vi hade det väldigt bra och vulkanerna var ståtliga. Tyvärr var det väldigt molnigt men det var vacker ändå.

Vi har varit dåliga på att blogga nu men det är inte så bra internet här. Vill nu hälsa er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år.

Turftävling och Mario får en kram av Nelly innan han ska ut i vattnet!

Barnen spelar spel på Casa Verde.

Detta har barnen skapat.

Mycket armband görs.

Soptunnor görs av petflaskor otroligt fina.

Att komma till Las Peñitas var väldigt härligt. Vi har packat upp våra kläder för första gången den här resan. Det är första stoppet vi är på mer än tre nätter.

Att vakna upp höra vågorna, korsa vägen och vara på en tom strand är underbart. Detta är inget turistställe men en pärla som en dag kanske kommer explodera och bli ett turistparadis. Jag hoppas att de isåfall får behålla den charm de har idag. Det är  endast lokalinvånare, ett gäng härliga surfare och några få backpackers som slås om den kilometers långa stranden.
Vågorna kan vara väldigt höga men ibland på morgonen är det perfekt för surfare med mindre erfarenhet.
Mario har hjälpt mig surfa. Vi har tagit med min lillebror Rasmuss gamla bräda. Tyvärr kan inte han vara med och visa oss vad han kan så vi andra får försöka på hans bräda. Men han är alltid med oss mentalt. Det är fantastisk när man lyckas få några vågor. Men det är också härligt att bara sitta och titta på alla lokala surfare som är så duktiga. Man blir så imponerad av de riktigt små killarna som springer ut och tar stora vågor. Vissa ser så unga ut och man skulle vara imponerad bara de kunde simma, nu är det även en bra surfare.

Att vara på resande fot gör att många känslor vaknar till liv. Barn har så mycket frågor och barns frågor väcker känslor. Alwar har frågat mycket om sin morbror Rasmuss. Det kan vara pågrund av att jag sagt att han dött under en resa. Alwar börjat fråga mig:
– Mamma varför är Rasmuss död?
– Han drack något som var förgiftat.
– Varför gjorde han det?
– Han visste inte att de var gift i de han drack.
– Kunde inte en läkare titta på honom.
– Han hann inte till läkaren han dog innan han kom till sjukhuset i en taxi.
– Så nu är han i himlen?
– Ja han är i himlen och jag tror han ser va du gör varje dag Alwar.
– Men jag vill träffa honom?
– Tyvärr går inte det. Människor som är döda kan man inte träffa. Men om han funnits här hade han busat  med dig och Elton.
– Men jag vill vinka till honom. Men får göra det när jag kommer till Öland.
– Varför då?
– Han är ju bara i himlen på Öland.
– Han ser dig när du reser också.
– hur stor är han egentligen?
Va svarar man på det? Vilka tankar en treåring har. Han funderade länge och stod sedan och vinkade upp mot himlen. Det är så häftigt med barn.

Alla barn här på Las Peñitas vill leka och grabbarna blir så omhändertagna. Marios lillebror heter Oscar och det är ett namn Elton behärskar väl efter några dagar och han skriker gärna detta högt och tydligt. Han låter som papegojan på Pippi på de sju haven! ”Oscccar”
De har fått en fantastisk kontakt och Elton njuter i hans sällskap. Ett annat ord som kommer hela tiden är bada. Jag har aldrig hört ett barn säga bad så mycket som honom.

Huset vi hyr och som nu är fyllt med krulliga blonda tjejer och pojkar är väldigt bra. Vi har en pool där barnen gärna hänger om vi inte är på stranden. Det var kul att återse familjen och jag hoppas att vi kommer få de bra tillsammans. Vi ska ut på små äventyr och vi är ju bara ett gäng på 17 stycken så det kan ju bli intressant.

Mario är grym på att ta vågorna.

Las Peñitas bjuder på så vackra solnedgångar.

Surfare och alla som älskar att hoppa i vågorna syns i vattnet.

Elton vågar sig ut och gillar att åka med vågorna.

Leka på stranden med Mario är det bästa.

Jag tar en promenad utan er mamma och pappa. Vi har hängt allt för länge nu!

Bubblor går ju alltid hem!

Peter ska se och lära!

Las Peñitas är fantastiskt i mina ögon.

Oscar och elton hänger!

De är ju så fina!

De lokala kan. Två barn och två vuxna på två brädor, bra jobbat.

Mina killar tar skydd från solen.

Mamma jag hänger här nere.

Peter och Alwar övar paddling i poolen.

Musiken hör du på långa vägar. Det är bara att stanna bussen där du är. Att ta så kallad ”chickenbuss” är underbart. Allt fraktas på dessa bussarna. De som inte får plats i bussen slängs upp på taket och viras fast. Trots att det är trångt och varmt är det en otrolig stämning som gör en lång bussresa lite bättre. Framför mig satt en kille med världens största växt och framför honom satt en kille med tre cykelhjul och han som satt närmast mig sjöng med i låten som dånade ur högtalarna. De som inte åker dessa bussar missar verkligen något. Det är inte alltid lätt och veta vart man ska byta buss eller vart man ska gå av men det löser sig alltid alla är oftast väldigt hjälpsamma med att slussa dig vidare. Och barnen får oftast så mycket intryck att det ganska snabbt somnar eller så sitter de snällt och betraktar allt som händer.

Vi anlände till Lagua de apoyo och det är så vackert. Vattnet var varmt och såg fantastiskt rent och klart ut. Vi och barnen badade länge när vi kom fram. Det är inte allt för jobbigt att vakna upp till fågelkvittret och sedan gå ner och paddla lite kayak och samtidigt ta ett morgondopp. Efter detta åt vi en god frukost med utsikt som var otrolig.
Alwar simmade ut till bryggan som låg en bit ut och jag och Elton kom efter med kayaken. Elton blev helt lugn när vi paddlade satt som ett ljus och han ville inte gå ur. Älskar de stunder då du njuter av naturen och dina barns lugn.

Alwar har sett en bild på lava och han och jag har även läst en del om vulkaner. Han har även sett bilder på någon av alla hotell och vill så gärna se lava. Jag och Peter bestämde oss för att han och Elton borde få uppleva lava nu när vi kan. Så efter solen gått ner tog vi oss upp på vulkan masaya. Vi möttes av en stark lukt av svavel och rök. Det var varmt och dammigt. Man fick endast ta bil upp ditt och där fick vi vistas i 15 min. Alwar fick se lava och han beskrev detta så här: Lavan var orange och röd och bubblade lite. Röken steg uppåt som en eldsvåda. Det var även en halvmåne och stjärnklart under vårt besök på vulkanen.
Både Elton och Alwar hade fått mycket intryck och somnade gott hemma sen.

Överallt här i Nicaragua hittar grabbarna barn att leka med. Både Elton och Alwar lekte bra med en kille vars pappa sålde konst på gatan. De spelade fotboll med en bra boll som Alwar uttryckte det. Den va gjord av papper och tejp. Så ibland kan man fråga sig om alla de leksaker som finns i många barns hem verkligen är nödvändiga?

Staden Granada som vi har besökt är väldigt vacker med alla gamla byggnader. Jag hade kunnat gå en heldag och bara fotografera dörrar och färgglada hus. Men värmen tog kol på oss här. Vi hade planerat att besöka massa olika ställen men barnen klarade inte av att göra detta så det fick bli några timmar i våran lilla lilla pool innan vi tog oss ut och upplevde staden. De blev att gå längs den lokalmarknaden Peter köpte sig en rakapparat då hans inte fungerar här. Väl hemma undrade han om den redan var använd, och det var den kanske de får vi aldrig veta. Men han blev av med stubben på flinten de var ju det viktigaste!

Det är så fantastiskt kul att resa med barnen. De är så bra på att anpassa sig. Jag är Inte den som planerar perfekt för bussresorna men det är inte mycket gnäll och de stoppar i sig de mesta. Sen är de fantastiskt kul och se när de kontaktar både barn och vuxna utan att ha språket. Trots att jag kan bli galen på Peter så känns det som att vi samarbetar väldigt bra sinsemellan och jag kan inte för mitt liv tänka mig en bättre respartner med våra två små. Så glad över att få hänga med grabbarna varje dag och se Elton utveckla språk och motorik. Tänk att Alwar lär sig nya saker varje dag. Idag lekte vi att han beställde café med mjölk på spanska.

Nu ska vi möta upp Mario som är från Nicaragua och även Alwars idol. Han är min lillasyster pojkvän och är från ett strandställe som heter Las Penitas där kommer vi även möta min familj som kommer om några dagar!

Den här utsikten var fantastisk och tystnaden var total!

Det var inte så många som gjorde oss sällskap tidigt på morgonen.

Monstret i vattnet!

Frukosten smakar extra bra när man har vacker natur omkring sig.

badpojken nummer ett!

Klart fint vatten och sol!

Tänk att jag fick denna mannen att resa med oss.

Familjen älskar att paddla.

Alwar simmar på medan jag och Elton paddlar.

Denna lilla killen vägrar gå ur då han ville paddla mera!

Övar och flyta!

Mamma jag ser mig själv!

Bad tidigt och sent!

Pappa är bäst.

En tidig morgon!

Granada ligger väldigt vackert.

Vulkanen!

Lava

Vackra dörrar!

Trött av solen vilade med oss i skuggan!

Glasscykeln är populär bland våra barn!

Som Alwar har väntat äntligen var dagen här då han skulle få åka till Marios land. Vi försökte ta bussen mot gränsen tidigt då vi visste att de kunde ta allt från 1,5-10 timmar. Vet inte hur långt tid det tog men varmt var det. Vi fick även hoppa åt sidan när en vacker orm kom ner slingrandes från ett träd.

Det var ganska långa köer men hade lite tur då vi med barn fick gå lite före. Något som man märker är att alla är alltid väldigt hjälpsamma när man kommer med två småbarn.
Man blir alltid lika förvånad hur de kan vara så mycket olika köer överallt. Man borde kunna effektivisera allt lite istället för att gå till sex olika ställen men då hade det ju mist en del av charmen. Barnen var lite griniga efter den långa kön för att få stämpeln som gav oss tillåtelse att lämna Costa Rica. Så vi tog en cykeltaxi för att få dem på bättre humör. Två fick de bli och de blev ingen lång sträcka men det räckte för att få grabbarna på andra tankar.

Vårt första stopp blev San Juan del Sur som är en liten fiskarby från början och ligger på Stillahavskusten. Idag är det en by med en del turister och många av dem är surfare. Det färgglada husen och den lugna atmosfären gör att man själv går ner i varv. Vi hittade dock det minsta hotellrummet i universum. Glömde fota det men det gick knappt att vända sig om i rummet. Tre sängar och ett minibadrum men priset var också ganska lågt. Myror har varit våra medresenärer på de flesta hotell/hostel och även här blev de våra vänner. Alwar tittar ofta efter myror och säger alltid ”mamma här är det också myror, men det gör ju inget!”.

När vi gick runt i stan hittade vi en fantastisk fin lekplats där vi hängt en del. På kvällen är det fullt av barn och de äldre barnen hjälper de mindre. Så Elton har fått några extra syskon nu några dagar. Många föräldrar sitter dock med huvudet ner i mobilerna då det även finns gratis wifi i parken. Men helt klart var lekparken uppskattad av två barn som saknar lite lekkamrater. Just nu är Alwar inne på former och bokstäver så allt runt omkring oss är cirklar, halv cirklar,trianglar, fyrkanter och även bokstäver ritas fram i sanden med livlig fantasi. Elton han är så rolig ser han en polis här så låter han ”dudududu”. Han har även blivit Nicaraguas nya flickfavorit. Det var ett gäng unga tjejer som tog bilder med honom i över en kvart. Tillslut kom tårarna och nu har han nästan blivit lite rädd för alla som tar på lockarna. Alwar vägrar ju totalt när det gäller foto. Men börjar mjukna lite. Barnen får väldigt mycket uppmärksamhet pågrund av de blonda håret och Alwars superblå ögon.

Jag och Peter hyrde en bräda för att få surfa lite. Peter tänkte att han skulle ha en mindre nu när han va PRO men det visade sig vara en miss. Stranden vi tog oss till hade ett bra beachbreak och för mig var brädan perfekt. Fick många härliga vågor så nu är det bara att fortsätta. Stränderna på Stillahavskusten är ju inte optimala för barn då vågorna är stora. Men det visste vi ju innan vi åkte hit. Både vi och barnen blir lätt rastlösa och att få åka vidare efter någon dag på ett ställe har passat hela familjen väldigt bra.
Maten och drycken från små gatustånd eller ett hål i väggen uppskattas av hela familjen, slippa sitta på en resturang är väldigt skönt. Lite omväxling. Det är väldigt skönt att kommit till Nicaragua där allt är lite billigare. Hoppas ni njuter av adventmyset som vi verkligen inte har här.

Lekparken vi älskade!

Elton är så populär bland tjejerna.

Dessa två leker tåg!

Alwars tårar försvann när vi fick cykla lite.

Hoppas på gladare barn!

Kameran är inte tillåten så en liten smyg bild på den lilla.

Elton sover och vi njuter av solen!

Vill helst gå själv trots att han ramlar överallt.