Centralamerika kan andas ut och vi lika så!

Vi trodde det var ett ovanligt regnoväder vi gav oss av ifrån på den karibiska sidan. Det visade sig att vi vid helt rätt tillfälle tog rätt beslut att åka mot storstaden, annars hade vi hamnat mitt i orkanen Otto. När vi läste om orkanen och även kände kylan i San José så förstod vi alvaret och att vi skulle vara glada över att vi lyckats ta oss till San José. Det var otroligt mycket vatten som jag visade på förra inlägget. Efter lite shopping och parkhägn skulle vi ta oss vidare, frågan var vart pågrund av orkanen Otto?

Både jag och Peter blev oroliga. Vi båda visste inte riktigt om det var ok att åka mot Stillahavskusten men bestämde oss för att prova och hoppas på det bästa. Jag hade dock aldrig förlåtit mig själv om det hänt mina barn något. Jag måste säga att det var ett svårt beslut. Vi kunde ju stannat i huvudstaden men San José är inte en rolig stad att spendera tid i ännu mindre med barn. Vi åt dock väldigt gott där på den lokala marknaden och barnen lekte som aldrig förr i en lekpark vi hittade men annars var det mest ett snabbt stopp.

Resan mot Santa Teresa startade med två vilsna föräldrar som inte visste om de tagit rätt beslut eller inte. Men bussen och färjan tog oss lugnt och säkert närmare vårt mål. Då bussen lämnade vid 6 blev det en tidig morgon med medtagen avokado, yoghurt och äpple till frukost på båten. Vi valde ett ställe med pool för barnens skull. Alwar tycker det med att hitta boende är det största äventyret trots att han tröttnar ganska fort.

Så här i efterhand var vi på den bästa platsen. Vi fick inte så Mycket regn och kunde njuta av stranden och naturen. Peter provade att surfa hade lektion en tidig morgon. Jag och smågrabbarna hängde på. Det var kul att se honom han var riktigt duktig trots detta fick han sin första surfskada. Ett sår på flinten, han hamnade i det han kallade en tvättmaskin och höll inte koll på brädan. Trots att kroppen ömmade och blodet rann längs huvudet var Peter nöjd med sin första surfupplevelse. Även jag surfade lite senare på dagen tyvärr va inte vågorna lika bra som de var på morgonkvisten. Santa Teresa bjöd oss inte bara på surfing utan även på vackra färgglada fåglar, apor och leguaner. Elton är så söt när han upprepar apa, apa och apa. Det är inte allt för många ord som kommer ur den lilla men det blir fler och fler ett ord han är bra på att säga är glass.

När vi en kväll satt och tittade på solnedgången kom en häst galopperande längs stranden helt ensam. Tydligen är det vanligt med vildhästar som ingen äger som kommer springande på stranden.
Trots att vi inte kände av Otto fick vi lite panik när mobilen plingar till och min lillasyster My säger att det är tsunamivarning längs hela Nicaraguas kust pga av ett jordskalv. Vi började läsa och hann bli lite oroliga. Vi räknade ut att det var för långt bort. Men tankarna kom ändå och bilderna man sett från Thailand hann komma upp i huvudet.

Nu är vi på resande fot mot Nicaragua med ett stopp i Liberia innan vi passerar gränsen. Vi hade turen att träffa Ines och Daniel på färjan över till Puntarenas. Alwar är så söt. Han pratar svenska med Ines och tror hon förstår vad han säger. Men han verkar inte bry sig om hon svara honom på tyska. Hoppas ni alla har haft en bra första advent.