Jag har alltid älskat att gå över gränser det är en speciell känsla. Även denna gång var de underbart men lite svårare med två småbarn. Allt började väldigt smidigt. Det innebär alltid en del väntan i olika köer hit och ditt. Att lämna Panama och gå över bron till Costa Rica gick smärtfritt fram till att Alwar ramlar och gör hål på sina jeansshorts, och gråter krokodiltårar. Otröstlig för att hans såkallade djungelshorts gått sönder. På Costa Ricas sidan börjar kaoset. En liten som vill komma ur väskan och röra på sig, en förtvivlad treåring som vill att mamma ska sy ihop byxorna nu nu nu! Fyra formulär som ska fyllas i och så allt bagage som någon borde hålla ett öga på. Men vi hade tur som gjort sällskap med ett fantastiskt trevligt par från Tyskland som vi lärde känna på Bocas. Vi skulle åt samma håll och slog följe och de fick agera bagagevakt när vi gick in och blev synade och fick stämplar i passet!
De var verkligen inte avskräckande men det var lite svettigt i vissa perioder. Efter allt detta fick vi vänta på en buss länge. Tur för mig att de fanns glass som jag hade lovat grabbarna.
Väl framme i Cahuita som skulle vara en härlig stad på den karibiska kusten i Costa Rica. Men vi anlände till en spökstad. Regnet öste ner och de va svårt att hitta boenden som var öppna. Tillslut hittade vi två rum och fick även mat i oss trots att hela byn var utan ström pga regnovädret. När jag skulle ta ut pengar var de kolsvart de var bara små ljus från vissa restauranger som man såg. Alwar och Elton lekte i mörkret med sina bilar, de använde pannlampan vi hade med oss.
Regnet har fortsatt och aldrig riktigt slutat. Vi var dock ute och gick långt igår trots att regnet öste ner. Vi besökte ett räddnings- och rehabiliteringscentrum för skadade djur och djur utan föräldrar och djur människor haft som husdjur men som absolut inte ska vara husdjur så som apor m.m. Stället hette Tree of Life och var fantastiskt fint beläget i regnskogen och varma människors som tog väl hand om djuren för att anpassa dem till naturen igen. De kallade Elton för plastmannen. Han ramlade så många gånger i skogen men ställde sig bara upp och fortsatte. Både han och Alwar tyckte de va kul trots att de inte förstod ett ord. Vi fick i oss lite lunch innan vi gav upp för dagen. Regnet hade inget slut. Barnen fick glass till middag och Peter en snickers. Vi känner oss lite deppiga pga av allt regn men drar vidare och hoppas på bättre väder.
Nu är vi i San José som är Costa Ricas huvudstad.
Det är alltid härligt att gå över en gräns. Tur att vi hade sällskap av Ines och Daniel som tog bilden.
Synd att han skulle ramla!
Passen är bra att hålla reda på!
Trots allt regn var det ganska mysigt med mörker. Våra ny vänner.
Gissa vilken färg på glassen han valde?
Regn, regn och mera regn!
Varför inte hoppa i alla vattenpölar?
Lipstick tree används mycket i mat för att få den färg som man annars ofta vill få fram med saffran men detta är ett billigare sätt. Kan även användas på läpparna, alla borde använda detta då det inte är testat på djur.
Peppar som måste torka innan vi kan använda det i matlagningen.
Alwar älskar färgerna!
Söta sengångarna som snart ska klara sig själva. Dessa var omhändertagna pga av att det inte hade någon mamma.
Varför paraply när man kan använda ett palmblad!
Mamma jag vill ha smoothie.
Trots att det regnar är vi på ganska bra humör. Vi är i gott sällskap!
Man ser att det regnat mycket på vissa ställen och mer väntas komma.
Elton gillade dagens dricka på den lokala marknaden väl framme i San Jose.
Lämna ett svar