Vi trodde det var ett ovanligt regnoväder vi gav oss av ifrån på den karibiska sidan. Det visade sig att vi vid helt rätt tillfälle tog rätt beslut att åka mot storstaden, annars hade vi hamnat mitt i orkanen Otto. När vi läste om orkanen och även kände kylan i San José så förstod vi alvaret och att vi skulle vara glada över att vi lyckats ta oss till San José. Det var otroligt mycket vatten som jag visade på förra inlägget. Efter lite shopping och parkhägn skulle vi ta oss vidare, frågan var vart pågrund av orkanen Otto?

Både jag och Peter blev oroliga. Vi båda visste inte riktigt om det var ok att åka mot Stillahavskusten men bestämde oss för att prova och hoppas på det bästa. Jag hade dock aldrig förlåtit mig själv om det hänt mina barn något. Jag måste säga att det var ett svårt beslut. Vi kunde ju stannat i huvudstaden men San José är inte en rolig stad att spendera tid i ännu mindre med barn. Vi åt dock väldigt gott där på den lokala marknaden och barnen lekte som aldrig förr i en lekpark vi hittade men annars var det mest ett snabbt stopp.

Resan mot Santa Teresa startade med två vilsna föräldrar som inte visste om de tagit rätt beslut eller inte. Men bussen och färjan tog oss lugnt och säkert närmare vårt mål. Då bussen lämnade vid 6 blev det en tidig morgon med medtagen avokado, yoghurt och äpple till frukost på båten. Vi valde ett ställe med pool för barnens skull. Alwar tycker det med att hitta boende är det största äventyret trots att han tröttnar ganska fort.

Så här i efterhand var vi på den bästa platsen. Vi fick inte så Mycket regn och kunde njuta av stranden och naturen. Peter provade att surfa hade lektion en tidig morgon. Jag och smågrabbarna hängde på. Det var kul att se honom han var riktigt duktig trots detta fick han sin första surfskada. Ett sår på flinten, han hamnade i det han kallade en tvättmaskin och höll inte koll på brädan. Trots att kroppen ömmade och blodet rann längs huvudet var Peter nöjd med sin första surfupplevelse. Även jag surfade lite senare på dagen tyvärr va inte vågorna lika bra som de var på morgonkvisten. Santa Teresa bjöd oss inte bara på surfing utan även på vackra färgglada fåglar, apor och leguaner. Elton är så söt när han upprepar apa, apa och apa. Det är inte allt för många ord som kommer ur den lilla men det blir fler och fler ett ord han är bra på att säga är glass.

När vi en kväll satt och tittade på solnedgången kom en häst galopperande längs stranden helt ensam. Tydligen är det vanligt med vildhästar som ingen äger som kommer springande på stranden.
Trots att vi inte kände av Otto fick vi lite panik när mobilen plingar till och min lillasyster My säger att det är tsunamivarning längs hela Nicaraguas kust pga av ett jordskalv. Vi började läsa och hann bli lite oroliga. Vi räknade ut att det var för långt bort. Men tankarna kom ändå och bilderna man sett från Thailand hann komma upp i huvudet.

Nu är vi på resande fot mot Nicaragua med ett stopp i Liberia innan vi passerar gränsen. Vi hade turen att träffa Ines och Daniel på färjan över till Puntarenas. Alwar är så söt. Han pratar svenska med Ines och tror hon förstår vad han säger. Men han verkar inte bry sig om hon svara honom på tyska. Hoppas ni alla har haft en bra första advent.

En av de få bilderna vi tog i San José.

Färjan över till Santa Teresa.

Njuter av frukosten!

Pappas lärare visar hur man ska surfa.

Tänk på detta Peter!

Tittar på pappa som surfar.

Leker och har det bra i sanden.

Han står upp!

Vilken surfare han blev på ett kick!

Lite blod efter en hård morgon i vattnet.

Lokala surfare kollar in vågorna.

Härligt att vara när havet igen trots oron om Otto.

Fanns många stenar att klättra på.

Mamma jag har hittat en liten grotta!

Jag hänger på pappa ut och surfar!

Liten kan också surfa.

Vi bygger Borgholms Slottsruin.

Hålla handen med en surfare är coolt! 🙂

Min keps ligger på havets botten så jag lånar brosans.

Vi hade inte så bra kamera för att fånga en av leguanerna som vi såg.

Båten tillbaka från Santa Teresa.

Vi hade turen att möta Ines och Daniel igen på färjan över till Puntarenas.

En gruppbild på färjan innan vi splittas upp igen. jag hoppas de får en fortsatt bra resa och att vi ser dem på Öland i sommar.

Jag har alltid älskat att gå över gränser det är en speciell känsla. Även denna gång var de underbart men lite svårare med två småbarn. Allt började väldigt smidigt. Det innebär alltid en del väntan i olika köer hit och ditt. Att lämna Panama och gå över bron till Costa Rica gick smärtfritt fram till att Alwar ramlar och gör hål på sina jeansshorts, och gråter krokodiltårar. Otröstlig för att hans såkallade djungelshorts gått sönder. På Costa Ricas sidan börjar kaoset. En liten som vill komma ur väskan och röra på sig, en förtvivlad treåring som vill att mamma ska sy ihop byxorna nu nu nu! Fyra formulär som ska fyllas i och så allt bagage som någon borde hålla ett öga på. Men vi hade tur som gjort sällskap med ett fantastiskt trevligt par från Tyskland som vi lärde känna på Bocas. Vi skulle åt samma håll och slog följe och de fick agera bagagevakt när vi gick in och blev synade och fick stämplar i passet!
De var verkligen inte avskräckande men det var lite svettigt i vissa perioder. Efter allt detta fick vi vänta på en buss länge. Tur för mig att de fanns glass som jag hade lovat grabbarna.

Väl framme i Cahuita som skulle vara en härlig stad på den karibiska kusten i Costa Rica. Men vi anlände till en spökstad. Regnet öste ner och de va svårt att hitta boenden som var öppna. Tillslut hittade vi två rum och fick även mat i oss trots att hela byn var utan ström pga regnovädret. När jag skulle ta ut pengar var de kolsvart de var bara små ljus från vissa restauranger som man såg. Alwar och Elton lekte i mörkret med sina bilar, de använde pannlampan vi hade med oss.

Regnet har fortsatt och aldrig riktigt slutat. Vi var dock ute och gick långt igår trots att regnet öste ner. Vi besökte ett räddnings- och rehabiliteringscentrum för skadade djur och djur utan föräldrar och djur människor haft som husdjur men som absolut inte ska vara husdjur så som apor m.m. Stället hette Tree of Life och var fantastiskt fint beläget i regnskogen och varma människors som tog väl hand om djuren för att anpassa dem till naturen igen. De kallade Elton för plastmannen. Han ramlade så många gånger i skogen men ställde sig bara upp och fortsatte. Både han och Alwar tyckte de va kul trots att de inte förstod ett ord. Vi fick i oss lite lunch innan vi gav upp för dagen. Regnet hade inget slut. Barnen fick glass till middag och Peter en snickers. Vi känner oss lite deppiga pga av allt regn men drar vidare och hoppas på bättre väder.

Nu är vi i San José som är Costa Ricas huvudstad.

Det är alltid härligt att gå över en gräns. Tur att vi hade sällskap av Ines och Daniel som tog bilden.

Synd att han skulle ramla!

Passen är bra att hålla reda på!

Trots allt regn var det ganska mysigt med mörker. Våra ny vänner.

Gissa vilken färg på glassen han valde?

Regn, regn och mera regn!

Varför inte hoppa i alla vattenpölar?

Lipstick tree används mycket i mat för att få den färg som man annars ofta vill få fram med saffran men detta är ett billigare sätt. Kan även användas på läpparna, alla borde använda detta då det inte är testat på djur.

Peppar som måste torka innan vi kan använda det i matlagningen.

Alwar älskar färgerna!

Söta sengångarna som snart ska klara sig själva. Dessa var omhändertagna pga av att det inte hade någon mamma.

Varför paraply när man kan använda ett palmblad!

Mamma jag vill ha smoothie.

Trots att det regnar är vi på ganska bra humör. Vi är i gott sällskap!

Man ser att det regnat mycket på vissa ställen och mer väntas komma.

Elton gillade dagens dricka på den lokala marknaden väl framme i San Jose.

Vi har nu sett det som vi hört så mycket om. De vackra öarna och stränderna här i Bocas del Toro. Det har varit två dagar av mycket sol och bad. Vi har även fått se sengångare, delfiner, fiskar och en röd groda till Alwars och Eltons stora förtjusning. Elton och jag har fått massa bett, jag räknade till ca tjugo på halva höger benet. Undrar alltid varför de bara ger sig vissa?

Elton och Alwar slänger sig ut i vattnet och vill knappt gå upp. De är så varmt och skönt vi alla är som små russin efter en dag på stranden. Eltons springer rakt ut men idag blev han lite rädd för det var en del vågor. Trots kalsupar så gav han sig ut med sina puffar.

Red frog beach som vi besökte idag var vacker men hade höga vågor. Här är det yoga och surfing som gäller tyvärr var det inga surfare ute idag trots att vågorna kändes bra. Det var en härlig atomsfär och inte alls speciellt många människor på stranden. Man kunde lätt hitta ställen där man kunde vara själva på stranden. Den röda grodan fick vi se precis när vi hoppat av båten. Jag frågade en kille när vi kom om han visste var vi kunde se en och han sa först nej sen gick han ändå iväg och sa till oss att komma och titta. Altar blev nog lite rädd när den hoppade upp på hans arm, men han var stolt och gals över att hällt grodan.

Vi skulle ha åkt till Costa Rica idag var planen, vi hade redan packat. Under frukosten var det så fint väder att vi bestämde oss för att hänga på våra nya vänner från Tyskland till stranden i stället. Det är det bästa med att inte boka eller ha en spikad plan för resan. Vi kan göra precis som vi vill är någon inte på humör kan vi alltid stanna och ta tag i det dagen efter. Imorgon reser vi vidare om det inte händer något oväntat.

Hela familjen njuter av strandlivet!

En bygger och en river!

I Bocas del Toro åker man båttaxi för att komma till de olika öarna. Igår var vi på en liten tur för att se mer av Bocas. Alla skulle ha flytväst självklart.

Elton är en riktig badkille!

Gårdagens vackra vy från vår terass.

Tänk att jag får resa med dessa grabbarna!

Vi har inte haft det bästa vädret men vi kan ju inte klaga på denna dramatiska himlen.

Någon njuter av att springa i det varma vattnet!

Mamma titta jag håller i grodan!

Kallsup efter kallsup i de stora vågorna. Vår kämpe!

Så liten men så vacker i färgen. Men kan vara väldigt giftig.

Så här glad är Alwar hela tiden på resan 😉

Uppför var jobbigast!

Den här familjen bodde uppe bland alla fina blommor.

Elton vaknade lagom till vattenfallet!

Både jag och Alwar var sugna på att bada men vi fegade ur!

Elton blir trött av all träning i ryggsäcken 🙂

Bröderna guldlock.

Vackra blommor är det fullt av i Boquete.

Djungeln bjöd inte på mycket djur.

Blad att ha som paraply

Altar och Elton ska få sin favorit.

Mums!

Målningar på kiosken.

Sista dagen i de vackra Boquete bestämde vi oss för att se vattenfall. Vi hade nog inte gjort detta om vi visste hur mycket uppför det var. Det var ingen lätt trail för Alwar eller den av oss som hade Elton på ryggen. Det var en riktig djungelvandring tyvärr utan djur, vi hörde mycket men såg knappt några djur till barnens besvikelse. Det var även lite små kallt pågrund av höjden. Så länge man sjunger eller pratar med den lilla blond så går han utan att klaga. Vi var borta i mer än 3 timmar. När vi kom ner och åt lunch så skakade mina ben fortfarande. Det var jobbigt men så skönt efteråt precis som alla jobbiga träningspass.

Alwar och Elton fick jordgubbar som belöning. Det finns en fantastisk liten kiosk som heter ”Las Princesas de las fresas”. Ägaren verkar vara  lika söt och snäll som en jordgubbe.

När vi skulle åka till Bocas Del Toro så tänkte vi ta shuttelbussen från Boquete. Men det skulle kosta oss 30 dollar per person, dyrt tyckte plånboken. Så det blev två lokalbussar i stället och vi tjänade nästan 90 dollar på detta. Reser man länge måste man ju tänka lite på dagsbudgeten.

Resan gick väldigt bra trots att jag var livrädd. Vår busschaufför körde verkligen som en galning. Elton flög som en vante i varje grop och gupp. Även båtturen över till Bocas var lite smått galen som vanligt när man reser var båten överlastad trots att det var ganska höga vågor.

Väl framme tog det ett tag innan vi hittade någonstans att bo. Killarna var trötta på mig och Peter som inte kunde bestämma oss. När Alwar inte orkade mer då fick det bli de där vi var. Det blev ett ställe längsvattnet. Det har en härligt terass mot havet med hängmatta och bord. Jag, Alwar och Elton tog oss ett bad direkt.

Strandhäng var ett måste idag då grabbarna var så raslösa. Trots att vädret inte var på topp så åkte vi med hjälp av taxibåt till en fin liten strand. Peter har tyvärr åkt på halsfluss men var hos doktorn imorse och har fått sig dunderpiller. Vi är inte så imponerade av Bocas Del Toro det känns som de har möjligheten att vara världens finaste, tyvärr känns det skitigt pga av allt skräp.  Bocas Town är mysigt med alla restauranger längs vattnet men det är nog det. Imorgon hoppas vi kunna se lite mer av övärlden.

Elton fick en fantastisk liten present av sina fröknar på förskolan och detta vill vi tacka så mycket för vi har lek och tittat på kompisarna. Tror att både Alwar och Elton saknar vännerna på förskolan i Rälla.

Alwar skriver i sin nya skrivbok övar bokstäver och ritar.

I Bocas Del Toro är det vacker och många lokala paddlar i dugot kanoter.

Trots att han har halsfluss hängde denna karlen med till stranden. Solen lyser med sin frånvaro.

Denna tunga får alla på resan se 🙂

Det var så uppskattat att få leka på stranden idag.

Detta vattendjur var i vattnet i nästan tre timmar tills han somnade i min famn.

Bada är ju härligt!

Vilken underbar vandring vi hade här i Boquete idag. Vi gick i några timmar. Elton tittade intressant från ryggsäcken men efter ett tag somnade han gott. Vi andra njöt av att höra det forsande vattnet och titta på naturen som var fantastisk. Alwar byggde bo till myrorna med hjälp av stenar och försökte titta närmare på de stora fjärilarna som inte ville sitta stilla.

Efter vår vadring kom det en störtskur och den som njöt av detta var Elton. Han stod mitt i regnet och skrattade och hoppade i vattenpölarna. Underbart och se trots att han var genomblöt 🙂

Så gulligt!

Alwar tittar ut över Panama City.

Det var inte lite regn som kom.

Nu har vi lämnat Panama City efter några fina dagar i storstaden. Vi har hunnit med poolhäng på eftermiddagarna och utflykter innan dess. Då vi alla är uppe med tuppen blir dagarna långa och händelserika.

Första dagen upptäckte vi Panama City gående. Det var varmt och svårt att ta sig fram pga av all trafik. Jag tycker att man lär känna en stad bäst genom att bara promenera utan ett speciellt mål. Vi lyckades hitta en lekpark till grabbarna och de var populärt.

Den berömda Panamakanalen var kul och se men gjorde kanske inget dunder intryck på killarna. Brandbilen och ambulansen runt om båtarna var mer intressant än något annat. Gamla stan var vacker lugn och mysig att vandra runt i. Vi åt en fantastisk glass. Påvägen hem ville vi åka kommunalt då taxi är ganska dyrt. Vi hamnade i ett lite mindre bra kvarter och vi kände oss uttittade. Alla tycker att de är väldigt roligt att vi bär Elton i en ryggväska. Alla vi frågade om vägen var väldigt hjälpsamma och vi kom fram till metron tillslut. Barnen tyckte detta var mer intressant än allt annat vi gjort, så mycket och titta på. Allt händer längs vägen. Någon svetsar på en bil, en annan blir klippt, någon äter lunch, någon skalar frukt och någon läser tidningen.

Maten vi ätit så här långt har inte enligt mig varit något att hänga i granen. Men igår va vi på fiskmarknaden och det var en upplevelse. Första gången sedan vi kom hit jag såg både Alwar och Elton äta. När vi satt där och njöt av maten så öppnade sig himlen. Det var inte lite regn som kom. Alwar frågade vilka de va som bombade hela tiden då förstår ni vilken åska det var. När han sa detta var jag tvungen att försöka förklara att vissa barn lever med att de verkligen bombas varje dag. Han blir väldigt fundersam och ställer många kloka frågor när man börjar dessa samtal. Vi blev kvar där länge pga av regnet men det gjorde inget då det fanns mycket att titta på och god mat att äta.

Alwar fann en ny vän från Venezuela så kul att se två pojkar leka i poolen utan att de förstår varandra. Han va lite äldre och det var ju väldigt coolt tyckte Alwar.

Tänkte jag skulle bjuda er på sånt som händer när man reser med barn också, det som inte alls är lika underbart som alla roliga frågor.
Alla gånger de behöver gå på toaletten i tid och otid. Men lokalbefolkningen har varit underbara och när de gäller barnen ställer de alltid upp och hjälper till. Många fina möten. En dag startade vi med ett krossa ett glas till frukosten och började middagen med ett krossa ett till glas. Inte alltid lätt att vara på restauranger med två småbarn. Den ena som inte gillar att sitta still, men vilken ettåring gör det. Men vi har alltid papper och pennor med oss ut och detta har faktiskt gjort det lite lättare.

Några citat som kommit under resan som får mig att le. ”Mamma varför dricker du sallad”, jag hade fått in en mojito. ”Pappa du behöver inte säga till mig att maten är god jag vet redan det”, Peter smakade på Alwars mat.

Vi hade tänkt ta nattbussen men valde att ta dagbussen till David  istället. Vi åkte till busstationen med all packning vid åtta imorse och när vi var framme på vår slut destination var klockan sex på kvällen. Barnen har varit så duktiga och inte mycket gnäll trots hunger. Vilka vyer vi fått uppleva från bussen.
Nu ska vi sova fick tag på ett rum efter gått runt och frågat på lite olika ställen. Detta hade en del småkryp till Alwars stora förtjusning. Så hittills är en stor skalbagge räddad och massa andra djur inspekterade. Tror byn Boquete kommer bjuda oss på massa nya äventyr.

På metron i Panama City påväg mot bussterminalen.

Alwar kliver på bussen mot Boquete.

Elton slockande tillslut!

Mat var ett måste när bussen stannade i 25 min.

Peter köper biljetter till David.

Mina hjältar när vi har rast ett tag!

Igår var vi och kollade på kanalens första sluss i Miraflores från Panamabukten.

Framme i Panama City. Resan gick bra men det var en jobbigare och mer påfrestande än vad jag hade trott. Nu efter tycker jag att det gick väldigt bra och inte alls jobbigt… man glömmer fort. Elton är i den åldern då han vill röra sig hela tiden och inget får honom att sitta still.

Att släpa upp grabbarna vid tre på morgonen var inga problem. De var glada hela vägen till Köpenhamn. Efter incheckningen sprang de runt på den tomma flygplatsen. Klart att man får lite blickar men barn måste väl få röra på sig?

I Frankfurt hittade vi en lekplats att spendera lite tid på. Hade nästan önskat vi hade haft lite längre tid där.
På den långa flygningen fick vi fyra flygstolar och det var ju toppen istället för bara tre. Elton räknas ju som spädbarn men han vill ju ha allt som Alwar har. De båda sov högst 1,5-2 h på hela resan. Vi störde säker många under resan, det fanns dock fler barn. Våra grabbar var inte ledsna, mest högljudda. Elton har ju sina underbara skrik. De roade sig med att bygga kojor mellan stolarna, bygga plus plus, läsa bok, sjunga 100 sånger(Elton vill bara höra Pippi), och titta på fiskarna på filmen ”Hitta Nemo”. Vid ett tillfälle frågade jag Peter hur många timmar vi hade kvar jag trodde han skulle säga 4 timmar, han sa åtta. Då blev jag lite uppgiven just för att Elton är svår att underhålla stilla sittande. Men det jag uppskattade var att man får umgås med sina barn på ett sätt som inte görs så ofta. De gäller nu hela tiden. Ingen stress bara umgås alla fyra. Det är självklart jobbigt men det är också underbart att få vara med sina barn hela tiden. De ger så mycket tillbaka. Alwar är i en perfekt ålder för att resa. Han har stora funderingar om allt och säger underbara saker.

Väl framme var de lång väntan med passkontroll och deklaration av bagaget. Tyvärr hade våran lilla resevagn tappat ett hjul. Jag tappade humöret lite och grälade lite på Peter. Det sista jag sa på Köpenhamns flygplats var just att vi borde ta av hjulen. Töntigt av mig att bli arg men det gick över fort. Men det var ett väldigt gulligt par som väntade på sin vagn när vi fick våran. Deras son var nog något år äldre än Alwar. De kom fram till oss och gav deras resevagn. De sa att vi kunde få den. De var så snälla och vi kände oss självklart lite dumma. Vi fick iallafall ett väldigt positivt intryck av människorna i Panama.

Barnen somnade i taxin till hotellet. Vi alla var så trötta att vi checkade in och la oss direkt. Dagen efter var vi uppe med tuppen. Lekte på rummet och äntligen vid kl 6 kunde vi äta frukost. Sen fick grabbarna bada i poolen som var så efterlängtat.

På förmiddagen tog vi Elton i väskan och Alwar i vagnen för att upptäcka staden till fots. Vi gick långt båda barnen somnade och vi gick i gassade sol, vi båda var genomblöta. De var många som skrattade åt Elton som sov i väskan. Vi tog det annars väldigt lugnt igår. Idag är det dags att titta på kanalen och gamla stan.

Efterlängtat bad!

Panama City

Trötta grabbar i värmen!

Efter en lång resa och några timmars skön sömn på hotellet tyckte grabbarna det var läge att stiga upp och utforska Panama city. Vi gjorde vad vi kunde för att få några timmar till i sängen..